Bikupan

I filmen Bikupan kommer Johanna tillbaka hem efter en tids vistelse i Köpenhamn. Familjen är splittrad, men hon är fast övertygad om att det går att få allt bra igen. Hon tar kontakt med sin tvillingbror, Jeppe, som sitter inlåst på ett boende, och försöker övertyga sig själv och de övriga i familjen om att han är på bättringsvägen, men ingen tror på henne. Genom tillbakablickar till Johannas barndom och förträngda tonår berättas en historia om en familjetragedi, att kunna acceptera och leva vidare.

Filmen är löst baserad på mina egna erfarenheter av att stå nära både den som är dömd för mord och den som blev mördad. Det var en film som jag saknade och själv hade behövt se tiden efter det trauma jag upplevde. Därför ville göra en film om mord inom en familj utifrån ett anhörigperspektiv. En film som visar alla komplexa känslor en kan ha inför en mördare: såväl kärlek och längtan som ilska och hat. Även om filmen bär en mörk historia handlar det i slutändan om att kunna acceptera och leva vidare.

– regissören Amanda Leissner

Filmen passar från år 9 och uppåt och är en bra grund för diskussioner om moraliska dilemman och hur man hanterar de svårare sidorna och händelserna i ens liv. Passar i Psykologi, psykvård i Sverige, samlevnad, familj och i Samhällskunskap om vad som händer när någon begår ett svårt brott inom familjen.

Här hittar du en artikel om filmen, ur ETC den 19 juni 2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s